Dagen som aldrig tog slut

Idag är det onsdag, jag är ledig från jobbet och Lucas sympatiskolkar från dagis. Kanske inte riktigt av eget val utan mer beroende på att morsan va alldeles för trött för att klä på sig. Men likförbaskat så väckte lillkillen mig klockan halv 8 med en nalle som jag köpte i London och som kan prata. Dock bara en mening, och att höra den på repeat innan man har slagit upp ögonen var inte speciellt zen!

Jaa så nu har man börjat städa. Spöket har varit här och snott min tvättlapp till swiffern så jag har inte tvättat golvet på två veckor då jag anser att tjyvspöken skall lämna tillbaka saker som kostar över 25.50

Vika tvätt, diska, damma, dammsuga, plocka, picka, alfabetisera räkningarna, sätta breven från skatteverket i kronologisk ordning, putsa mina plastbestik med silverputs.

Klockan är bara halv 10 och jag håller på att dö av tristess. Halvmannen min kommer hem om ett par timmar och tills han hinner innanför dörren så ligger jag väl här med grått hår och rynkor, dubbelhakor som når ner till knäna och allmänt åldrad i förtid.

Nu skall dock förändringarnas vindar blåsa i Lillans liv. Jag har sökt in till en utbildning som heter Pedagogisk vägledning vid funktionshinder, jag skall börja söka in mig på någon salsakurs (illa tvunget när man har en chilensk musiker till pojkvän, man vill inte gärna skämma ut sig när han har spelningar) och sen blir det att ta tag i maten (för att sen föra den till munnen)

Ne, ska vi vara seriösa en sekund?
Tycker inte jag heller....
tjo tjipp ha d

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0